Jag fattade inte vad som hände men jag som startade sist av alla på grund av min lilla "missberäkning" med tiden började simma om både den ena och den andra. Jag är en av dem längst upp på den översta bilden. Jag lade mig lite vid sidan om alla andra för att inte bli sparkad i ansiktet. Det visade sig vara en bra taktik. Det kanske var våtdräkten men simningen som jag har varit så nervös för gick över förväntan. Jag blev 39:a i mål av 99 startande. Inte sist som jag hade befarat.Väl uppe ur vattnet skulle jag börja springa. Det ville inte mina ben som bara vek sig totalt. Jag skämdes och reste mig snabbt men skrattade samtidigt. Hey, det är ju mitt första triathlon och jag vet ju inte vad mina ben vill göra efter 750 m simning. Tydligen inte springa i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar