Jag fick ett fint kort härom dagen. Ett tackkort efter den begravning jag var på för någon vecka sedan. Det var min faster. Hon var inte sjuk alls. Hon försvann i en olycka. Skar sig i handen, såret blev infekterat - blodförgiftning. Det gick snabbt. Tragiskt, hemskt och orättvist.Jag gick och lade mig tidigt i går. Satte telefonen på ljudlöst. Plötsligt vaknade jag till av att displayen lyste. Mamma. Hon hade SMS:at tre gånger och ringde en fjärde gång efter att jag hade gått och lagt mig. Hon var orolig. Särskilt eftersom jag inte svarade. Jag kan förstå det. Doktorn sa till mig att om jag börjar må illa och får frossa måste jag komma in igen akut.
Jag har koll på mig själv, ni behöver inte vara oroliga. Men visst, jag tar det på allvar. Jag är inte klar med livet, som ni nog också förstår. Jag har inte sprungit klart än på mycket, mycket länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar