
Jag hade bestämt mig för en kortare löptur på morgonen innan jag skulle åka till Ulricehamn. Hade nog knappt somnat när klockan ringde och jag tog mig upp och iväg, men jag kände mig fortfarande lite avdomnad och fruktansvärt trött. Så har jag känt mig hela dagen, tills nu. Nu är jag klarvaken igen, när alla andra sover.
Jag är övertygad om att allt det här bara är psykiskt. Jag har aldrig haft så här svårt att komma in i tiden efter en resa i tidsskillnad. Jag har väldigt mycket att tänka på nu. Jag är stressad på ett sätt, men det är jag alltid av något. Det som gör att jag klarar av mycket stress och press är min träning. En löprunda eller en cykeltur får mig att slappna av. Jag är inte farligt stressad, jag kan mina gränser. Det mesta är faktiskt positiv stress, bara att det är mycket på en gång. Jag känner helt enkelt att jag inte har tid att sova, jag vill inte sova. Jag vill inte gå och lägga mig, jag vill bara vara igång och göra allt jag har att göra, för det är ju så roligt.
Jag lovar mig själv här och nu att jag ska lära mig att koppla bort alla tankar som flyger runt och slappna av. Jag börjar i morgon, i morgon är det söndag. På måndag är det också söndag så jag får en extra dag att lära mig det här. Det bådar gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar