De senaste två åren, innan jag flyttade till Stockholm, har jag varit van vid att vara nära mina kära. Jag har varit trogen släktkalas och nog den som har haft mest närvaro av kusinerna. Nu är jag den som missar allt. I går var det kalas (eller bjudning som man tydligen säger i Stockholm, men som jag tycker låter aslöjligt) i Varberg. Jag missade det. Missade Liam och Leo som växer så det knakar. Som jag och kusin Frida sa sist vi pratade: De kör väl moppe innan jag träffar dem. Nej, jag ska nog få till det och hälsa på dem snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar