Syskonkärlek

Det här med att fixa däck var inte så lätt. Jag behövde en ny ventil till däcket som jag "pajade" i går så jag körde ner cykeln till stan, men det visade sig att jag var tvungen att byta ut hela slangen och det var ingen som kunde hjälpa mig i dag efter som de hade fullt upp. Jag vågade mig inte på det själv heller. Både LilSis och jag blev lite besvikna, men skam den som surar och jag åkte hem och bytte om för en löprunda istället och hon fick i sista stund för sig att hänka på. Helt plötsligt var vi glada igen.

Vi värmde upp genom att gå raskt upp till Sporthotellet genom skogen. Väl där gav vi oss in på tiokilometarn, min favvorunda. LilSis har aldrig sprungit den förr men hon gjorde bra ifrån sig. Bättre än mig faktiskt för jag kör fortfarande rehabtempo. Kan springa fortare men tänker inte. Fötterna ska få den tid de behöver för att stärka upp sig den här gången. Jag sa till LilSis att hon skulle hålla utkik på vänstersidan och jag på högersidan. Ja, efter ormar.

- Men säg inte så. Jag är liiivrädd för ormar.

- Men vilken tur att det inte är Amazonas vi springer i då, här är ju ormarna inte precis dödliga.

- Jag skulle aldrig springa i Amazonas, kontrade hon och gav mig en sur blick.

LilSis kom i mål lite före mig. Jag kände för att retas lite så jag sa att vi inte var klara än.

- Vi ska upp i skogen en liten runda till.

Hon såg inte alls glad ut. När vi till slut kom i "mål" sa jag:

- Jag skojade bara, vi var i mål redan innan när du trodde att vi var det.

Om blickar kunde döda. Eller syskonkärlek om ni så vill.