Ulricehamn i ottan är så härligt. Jag kände mig som nedklubbad av något stort när jag först gick upp (lite saddistiskt att ställa klockan på 07:00 när en torsdag är en söndag) men så fort jag tog de första löpstegen kändes det bra. Jag sprang upp över golfbanan. Sprang på golfbanan, haha, för jag var ganska ensam där. Ner över stan, längs med sjön och två kilometer uppförsbacke hem.Jag sprang och funderade över en situation som jag på något sätt måste komma underfund med. Den här låten kom upp i Spotifylistan och helt plötsligt blev det klart:
"Man får betala för allt som betyder nåt. Sån är lagen, inget alls vi kan fly från"
Man får inget gratis i världen. Ibland får man faktiskt anstränga sig lite för att få det man vill ha. Om man vill ha det? Man kan inte bara ta saker för givet. Inte ens mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar