Då har det hänt. Den första av mina nära vänner ska knyta knuten. Johan gick ner på knä i NYC, mitt på Times Square. Varför är jag inte förvånad? Johan är en av de mest spontana människorna jag känner. Och en av de bästa. Det finns ingen jag hellre ger bort Jenny till än honom. Jag antar att det här betyder lite koordinering av mig också när det beger sig, i slutet av nästa sommar. Hjälp, jag vet inte ens hur man gör. Det tar vi reda på. Så glad för deras skull. Äntligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar