Min Egen Chef

Idag har jag hittat min arbetsplats i ett hörn på ett café mitt inne i stan. Det är mitt i lunchrushen men snart lugnar det ner sig. Det stör mig dock inte med en massa stök.

Ibland lyssnar jag på musik genom mina hörlurar, men oftast lyckas jag stänga av allt runtomkring ändå för att kunna arbeta. Just nu kan jag bara inte låta bli att höra vad skvallertanterna jämte mig pratar om. Jobbet. Det är fel med både det ena och det andra. Det värsta som har kommit ur dem är att de är arga på en kollega som har tagit en av kvinnornas plats i fikarummet. Herregud.

Själv är jag som sagt väldigt nöjd med att vara egen just nu. Jag skulle inte ha något emot att ha en arbetsgivare heller, men jag kommer att vara kräsen nästa gång jag tar en anställning. Inte kräva en massa förmåner och sådant, men med vilka mina kollegor kommer att vara. Vem som blir min chef. Hur hon/han är som ledare. Det är viktigare för mig än något annat.

Just nu är jag min egen chef och det funkar alldeles utmärkt. Ibland får jag sovmorgon. Ibland får jag gå till gymmet eller sticka ut och springa mitt på dagen. Jag ser helt enkelt till att planera mig tid så att jag hinner med allt jag ska göra. För att jag kan. Ingen ringer och frågar vart jag är om jag tar en extra lång lunch och jag slipper rädslan för att någon ska ta "min" plats i fikarummet.