Att Vara Gravid

Jag är inte direkt den som är rädd för saker här i livet, men en sak har jag alltid fruktat: att vara gravid och föda barn. Jag vet inte exakt varför? Antagligen för att det händer så mycket med kroppen som man inte kan styra och sedan för att själva förlossningen är läskig.

Inte en enda gång under tiden som jag har varit gravid nu har jag varit rädd för varken själva graviditeten eller inför förlossningen. Det som händer med kroppen är häftigt. Ett mirakel faktiskt. Själva förlossningen kommer jag att de fram emot när den närmar sig just för att jag ska föda ett barn. Vårt barn.

Man har ju alltid hört att man mår illa när man är gravid, särkilt i början. Jag har inte mått illa på det sättet en enda gång. Att jag inte tycker om vissa saker för tillfället och har cravings efter andra är en annan sak, men jag har sluppit illamåendet och kräkandet.

I början av graviditeten var jag sjukt trött. Det visste jag inte om, att det är lika vanligt att vara trött som att må illa. Jag var tvungen att sova flera timmar på dagarna och sedan sov jag gott på nätterna ändå. Jag kände mig drogad av trötthet. Skönt var det när det gick över i andra trimestern. Sedan har jag nästan haft överenergi. Som vanligt med andra ord. Det sägs att tröttheten kan komma tillbaka i tredje trimestern, något som jag faktiskt börjar känna smyga sig på nu när jag närmar mig den perioden.

I övrigt är det bara väldigt mysigt att vara gravid. Det är häftigt att känna och se utanpå magen hur bebisen sparkar där inne. Förra veckan var vi och lyssnade på hjärtljuden och då blev vi nästan tårögda. Hade jag inte haft så ont i ryggen så hade jag undrat om det inte är en större påfrestning för kroppen än så här att bära på ett litet liv?

Eftersom jag har tränat i hela mitt liv så har jag fortsatt med det som vanligt. Jag springer (joggar) fortfarande, styrketränar, yogar och åker längdskidor medan snön ligger kvar. Snart kommer jag nog få byta ut löpningen mot stavgång för jag känner att det trycker på nedåt och jag vill inte få foglossningar i onödan. Det känns också i benen att jag väger några kilo mer än vanligt.

J säger att mitt humör är som vanligt och att jag inte alls har de här humörsvängningarna som man hör vissa får. Nu är ju jag väldigt jämn i mitt humör i vanliga fall och jag har inte känt någon anledning att bli arg och bitchig bara för att jag är gravid. Däremot är jag mycket känsligare. Nu kan jag börja gråta om jag ser en sorglig film, något som jag aldrig har gjort förut.

Till alla som eventuellt känner en rädsla för att bli gravida och föda barn, det finns verkligen inget att vara rädd för. Tvärtom, det kan vara den mysigaste perioden i ert liv. Under förutsättning att ni mår bra vill säga. Ett tips där också. Det finns inget som är viktigare att prioritera än sig själv när man är gravid. Det är inte värt att jobba för mycket eller vara Fröken Duktig någonstans. Att ta hand om sig själv och låta sig själv ta det lugnt är det allra viktigaste. Det går om man anstränger sig.