Bull-Träning

Det är en del som har tyckt till om min träning nu när jag är gravid. Det kan tydligen vara "farligt" att röra på sig mer än medelsvensken när man har ett liv som växer i magen.

- Längdskidor är inte bra, det sliter på bäckenet.

- Men hur kan du springa med en bebis i magen?

- Simning är det bästa, det mår bebisen bra av också.

Jag lyssnar inte på andras råd när det gäller träning just nu, jag suckar mest. Jag känner min kropp väldigt bra vid det här laget och skulle inte träna om jag kände att det var skadligt på något sätt. Jag har samtidigt fått pepp av andra träningsglada människor som har fött barn och som tränade ända fram till förlossning.

Det bästa rådet har jag fått från kiropraktorn jag går hos nu. Hon blev jätteglad när jag sa att jag fortfarande löptränar.

- Det som känns bra är bra, för både dig och bebisen. Lyssna på din kropp.

Det sista här har varit mitt motto hela tiden och än så länge har allt jag har gjort känts bra. När jag var komatrött och hade lågt blodtryck i början (vilket inte är farligt, man är bara trött och yr) var det enda som fick mig att vakna, att ge mig ut och springa eller gå till gymmet. Jag har mått jättebra och inte haft ont någonstans. Tills nu.

Jag fick ont i ryggen i julas. Det kom bara när jag satt stilla. Då hjälpte det att ta en promenad eller en löpunda för att få bort det. Förra veckan kände jag dock att det gjorde jätteont och att det började sprida sig ner i benet när jag sprang. Sjukgymnasten sa att det bara var en rejäl sträckning. Alltså inget farligt för magen men det är ändå en svit av att vara gravid, belasta kroppen annorlunda samt att jag har blivit tyngre än vad min rygg är van vid.

Det kan vara så att jag igår sprang min sista runda för ungefär ett halvår framöver. Om så är fallet så är jag tacksam för att jag kunde springa så här långt in i graviditeten och dessutom var det i bästa tänkbara väder. Från och med nu får det bli stavgång och gymträning. Och jag får väl klämma mig i den där baddräkten också då.