Vart Tar Tiden Vägen?

Det är ju inte problem att få tiden att gå nu för tiden. Man har ju hört att man inte kommer få någon egentid. Så är det inte, eller så känns det åtminstone inte, men man hinner inte så mycket på dagarna som man skulle önska.

Den här veckan har vi varit på lite BVC-besök och första gången på föräldragrupp. Oliver tjattrade hela tiden och la av världens brakare precis när jag skulle presentera oss. Så oss lär ingen glömma. I övrigt kan vi konstatera att allt verkligen har gått by the book. Förlossningen gick bra, första tiden gick bra, Oliver är frisk, jag mår bra. Jag är lite snurrig ibland bara, men det har visst ett namn - amningskoma.

Han är skön, Oliver. Han är verkligen med. Hans favoritsysslor just nu är att försöka nå sina fötter och att tugga på sina händer. Han "pratar" också mycket, särskilt när man pratar med honom. Jag tröttnar aldrig på att sitta och konversera med honom.

Jag har försökt börja jobba lite den här veckan. Det funkar, om jag kan bestämma själv när jag gör det. Ett telefonmöte är svårare att få till. Härom dagen satt jag med telefonen i örat, datorn på ena sidan och Oliver på andra och försökte få honom att ta nappen för att vara tyst under tiden. Det blev lite halvfokuserat men det funkade. Jag hoppas ju kunna jobba lite under hösten och vintern för att börja jobba fullt igen i vår. Vi får se. Oliver kommer alltid att vara #1.