fredag 23 april 2010

The Only Way Around

Hey folks, I'm back. Har ni saknat mig? Vissa verkat faktiskt har gjort det, det känns bra att vara saknad ibland. Jag har saknat bloggen, samtidigt som det har varit riktigt skönt att inte behöva bry mig om den. Tack alla ni som har kommenterat. Det faktum att jag bara fick positiva kommentarer tyder på att de som har "stört" sig på mitt bloggande antagligen vill fortsätta att prata om mig och inte med mig. Varsågod, I could care less. Jag tycker bara att det är tråkigt att vuxna människor inte kan acceptera att vissa människor utvecklas, vill utvecklas och gärna dela med sig om sina erfarenheter och tankar om livet och karriären. Hamnar förresten inte avundsjuka på tio-i-topp-listan över i-landsproblem?

Hur som haver. Jag har märkt under den här dryga veckan som jag inte har bloggat att jag inte har haft något forum där jag kan skriva av mig. Jag har varit så van vid att ha bloggen till detta. Istället har jag gått och lagrat alla tankar och reflektioner i huvudet, vilket har lett till sömnsvårigheter. Det är sant, det snurrar i huvudet på mig. Det kanske har hänt ovanligt mycket under den här tiden? Ja, det har det faktiskt. Jag har flugit runt som vanligt, mest jobbat och inte hunnit träna så mycket, varför jag nu har ut-och-springa-abstinens. Det får nog bli en löprunda imorgon bitti för att rasta benen och lufta huvudet.

Jag har funderat mycket på om jag ska nischa mig lite mer i mitt bloggande från och med nu. Jag fick frågan härom dagen om hur det är att vara ung och kvinna i karriären. Hur jag möter den "svårigheten"? Jag tyckte att det var mer ett påstående än en fråga och svarade att det har faktiskt aldrig varit lättare än nu. Det satsas väldigt mycket på kvinnligt företagande från alla håll och det går att rida på den vågen - om man vill. Jag är personligen emot satsningar och nätverk för enbart kvinnor. Jag gillar mångfald på alla sätt. Jag vill ha kvinnor som män, unga som gamla, svenskar som invandrare. Att folk sedan tycker det är bra att unga kvinnor vågar steppa upp och ta för sig, det är ju bra, men inget jag utnyttjar. Kanske att jag kommer börja blogga lite mer om mina tankar kring detta, men jag håller fast vid att inte blanda in för mycket jobb. Hellre då att jag berättar om mina löprundor och cykelturer. Läs eller ej. Inspireras eller stör er.

Välkomna tillbaka min blogg som är både lättsam och djup -
Or The Other Way Around.

onsdag 14 april 2010

Läs Gärna Detta

Det är dags att vädra här och släppa in lite frisk vårluft. Jag har fått många kommentarer den senaste tiden om min blogg. Tydligen är det många som läser den men som aldrig kommenterar här på själva bloggen. Istället pratas det och tycks väldigt mycket. Det är dags för mig att klargöra vissa saker.

För det första. Den som vill läsa min blogg är varmt välkommen att göra det. Jag skriver den egentligen inte för någon, utan enbart för mig själv. Anledningen till att jag startade den var när jag flyttade runt väldigt mycket och det var ett enkelt sätt för mina närmaste att ta del av mitt liv utan att jag mailade till varenda en. Det går inte i längden. Jag tycker också om att skriva och det här är ett bra sätt att uppehålla skrivandet, varför jag har fortsätt trots att jag nu har lugnat ner mig i kringflyttandet. Om man inte vill läsa min blogg är det också väldigt enkelt. Gör inte det då. Vissa tendenser tyder på att en del människor "stör sig" på det jag skriver, vad man nu menar med det? Betyder inte att man "stör sig" egentligen på avundsjuka? Uh oh, jag sa det förbjudna ordet - "avundsjuka". Den som tycker att jag skryter och mår dåligt av det kanske mår bättre av att låta bli att läsa då? Är det mitt problem? Svar nej. Enkelt.

För det andra. Den här bloggen är inte mitt liv till 100%. Den är inte min verklighet rätt upp och ner. Den som tror att det enda jag gör är att träna hela tiden bör ta sig en titt på andra bloggar. Tror ni verkligen att Blondinbella bara springer på kändisfester - hela tiden? Visst att det är en del av hennes liv och hon har byggt upp en identitet och ett varumärke kring detta. Dessutom är det hennes intressen; mode, trender och business. På samma sätt som träning är mitt stora intresse. Hade mode varit mitt huvudintresse så hade jag väl startat en modeblogg. Jag kan också lägga ner den är bloggen och starta en helt renodlad träningsblogg som fokuserar på endast den biten, så att mitt "liv" inte missförstås. Jag kan till sist göra det enkelt för mig själv och lägga av att blogga helt och hållet. För vem skriver jag för?

För det tredje. Jag har redan försökt förklara att den här bloggen inte = 100% min verklighet. Jag menar inte att jag hittar på det jag skriver om. Jag skriver om mina erfarenheter och tankar om livet och de är 100% sanna. Jag står även för allt jag skriver. Dock är det ofta med stor ironi och däribland självironi. Jag tycker man måste bjuda på sig själv om man ska göra det till intressant läsning. Jag hoppas ni som läsare förstår och inser det.

Jag kommer att ligga lågt med den här bloggen ett tag. Jag ska ta mig en funderare. Ni som gillar min blogg och som vill fortsätta att läsa den är varmt välkomna att kommentera detta inlägg, för en gångs skull. Positiv som negativ feedback. Och ni som egentligen inte bryr er alls utan mest "stör er". Bara sluta läsa. Det är inte för er jag skriver.

Hej från mig för ett tag. Jag kommer tillbaka, eller inte.

måndag 12 april 2010

Solig Energi

Igår var det verkligen varit helt underbart väder. Folk satt nere vid Viskan och åt glass när jag väntade på bussen. Jag hann inte smaka på Ben & Jerry's nya GB-glass Peanut Butter Cookie Dough som jag hoppas blir min första glass i solen den här våren. En annan dag. Min chef ringde precis när jag skulle sätta mig ner och njuta en stund i solen. Trogen mitt uppdrag fick jag ta det. Till och med det var underbart. Vad lite sol gör för energin.

söndag 11 april 2010

Första Vurpan

Då var den avklarad - första vurpan på cykeln. Eller första "vältningen" skulle jag vilja kalla det. Jag skulle stanna och lätta lite på blåsan. Trodde att jag hade kopplat loss båda clipsen, men blev förvånad när jag skulle sätta ner vänsterfoten och så inte var fallet. Där låg visst jag, hann inte tänka så mycket. Resultatet blev ett ömt knä, en skråma på armbågen och en vrickad handled. Jobbigt att jag hade 15 kilometer hem men det gick bra, glömde snart bort det. Jag var mest lättade att det inte hade gått värre. En första vurpa måste man ju göra.

Bara Vackert

Det här är det bästa med Sverige. Jag kan inte sätta ord på det utan låter bilden tala för sig. Paus under cykelturen.

Vårtecken

Titta vad jag hittade under min cykeltur innan. Nu är det verkligen vår.

Frihet Under Ansvar

Jag jobbar idag - på en söndag. Veckans vilodag. Äh, jag sov ju ända till åtta. Jag funderar på varför jag alltid jobbar bäst när jag absolut inte måste, helst på kvällar och helger. Egentligen gör jag allt bäst och helst när jag inte måste. Det är därför jag passar bra till att ha eget företag. Jag vet som behöver göras hur och är bra på att hålla deadlines, men när jag gör det spelar mindre roll. Huvudsaken är att det blir gjort inom utsatt tid och med kvalitet. Att inte fler arbetsgivare fattar detta. Låt de anställda ha lite mer flexibla arbetstider. Jag menar inte att de ska kunna komma och gå precis som de vill, men arbetsplatser som fortfarande har stämpklockor får jag fängelsekänsla av. Alla är vi ju olika och produktiva på olika sätt. Vad är det för mening med att sitta rätt upp och ner på ett kontor åtta till fem varje dag? Finns det någon som mår bra av det? Kolla in det här istället: ROWE (Results Work Only Environment). Ge anställda mer frihet. Ju mer ansvar man får, desto mer ansvar tar man.